En saknad av värme o omtanke...

Ja som det kan gå ibland...

Har suttit i över 2 timmar o skrivit här på min blogg...men när ja väl va färdig o skulle publicera min text...ja då raderade ja allt för att sen börja om på nytt.

Anledningen till att ja raderade all min text va...att ja gick till personangrepp...o det får man inte göra...så då blir det till att skicka ett personligt brev till den personen istället.
Kanske lika bra de...ja vill ju inte att det ska gå fel till... o ja vill inte såra den personen...fastän att ja har all rätt till att vara elak för han har inte varit så snäll mot mig.
Men eftersom jag är en person som inte sänker mig till andras dåliga sidor o vanor...så ser ja till att skriva ett väl utformat brev...där ja berättar hur ja känner mig...o hur sviken ja känner mig av den personen som kallat sig för vän.

Jag kan inte förstå varför alla runt om mig ska svika o utnyttja mig hela tiden.
Vad har ja gjort dom?
Jag har alltid varit snäll o hjälpsam...förtjänar ja då att bli behandlad som en dörrmatta?
Ush...stackars dom som gjort mig o andra illa...som får möta sin karma...o betala för sina synder.
Men...som man sagt i alla tider..."Som man bäddar får man ligga"...och den klassiska..."Synden straffar sig själv".

Jag längtar tills den dag...då ja kan möta den person som kan vinna min tillit.
Jag tror ja redan har funnit den personen...men det återstår att se, den dagen då vi kan träffas...när...ja det vet ja inte...men snart hoppas jag.
Än så länge så är ja fortfarande rädd o tveksam...och orolig för att bli sviken igen...o rädd att ja ska gå på ännu en nit.
Men ja hoppas...de e en början i alla fall...sen får man se vart de leder.

Jag kan inte gå omkring i hela mitt liv o vara rädd för att ja ska bli sårad...för sårad blir man alltid på något sätt eller annat...det kan man aldrig undvika.
Däremot så kan man lära sig att kunna hantera sin sårbarhet.

Det är totalt omöjligt att kunna ha kontroll på allt som händer runt omkring en.
Men där är en sak man kan ha kontroll över...och det är en själv...det tar bara lite tid innan man finner verktygen till att kunna fixa problemen...och hur man ska hantera dom.
Det går...bara man låter tiden ha sin gång.

Att förstå sig på livet...krävs en livslång utbildning.