Uttråkad till max...

Jaha...då sitter man vid datan igen som vanligt.

Började dagen med att stressa ihjäl mig...trodde att ja hade gått upp för sent o att ja kanske inte skulle hinna med att lämna in några viktiga papper.
Men ack så fel man kan ha....tror du inte att denna virrpanna hade glömt att ställa tillbaka tiden...så ja stressa helt i onödan.
O för att göra det ännu mer intressant...så gick ja hela kvällen igår o förbannade mig över att dom inte sände tv-programmen på rätt tider...snacka om förvirrad.

Min vän S kom förbi innan ida...vi satt o snacka lite allmän skit medans vi tittade på Våra bästa år...världens löjligaste serie....men ändå kan man inte hålla sig borta från skiten hahaha.

Sen kom B på besök från ingentans...
Vi drack lite te o tjöta lite skit...o så kollade vi på tv.
Efter någon timme eller så... så åkte han hem...o ja...hmmmmm...ja va gjorde ja då...?
Jo ja ringde till in pojkvän...vi pratade lite...han sa att han skulle iväg o handla lite så han kunde köpa panodil till mig....(har en jäkla skallebank ida...har den omtalade jobbiga veckan som alla kvinnor behöver dras med).

Nu är kl.kvällsmat....o det blir samma gamla tråkiga middag som ja hade igår...o i förrigår...nämligen vårrullar mä ris. Man har ju inte så mycket klirr i kassan för tillfälligt...så man får ta det man har...o snart har ja inte mer kvar av de heller...så då får ja väl gå över till nudlar antar ja. Man har ju inge annat val.

Ush....samma tråkiga rutiner varje dag.
Händer inge spännande o man håller på att klättra på väggarna för att man e så rastlös.
Har varit sjukskriven i ett par år nu...o det känns som en evighet.
Vill inget hellre än att börja jobba med något givande..som får mig att somna varje kväll med gott samvete.
Men om ja tar ett jobb nu så kommer ja förlora det lika snabbt.
Har nämligen Emetofobi...vilket betyder att jag är livrädd för att må illa o spy...det betyder även att jag har en extrem basillskräck. Sen gör det inte saken bättre att ja har depressioner titt som tätt...dom liksom lurar runt hörnen...o bara attackerar mig när ja minst anar det. Därför måste ja först ta itu med min fobi o deprission innan jag ens tänker på att börja jobba.

Under alla mina 27 år...har ja hela tiden trott att ja va ensam om min fobi...att ingen annan hade samma problem som ja hade.
Tydligen så hade ja fel...fick för bara några månader sen reda på att ja helt plötsligt har ett namn på min fobi.
En sak som chockade mig lika mycket va att Emetofobi rankas som den 5e största fobin...men ändå e där ingen som hört talas om den.
Missförstå mig inte...jag är ÖVERLYCKLIG för att ja fått reda på detta...för det har verkligen öppnat nya fönster för mig...o jag ser för första gången en chans till en normal framtid utan ångest o rädsla.
Men det som gör mig ledsen är...att ja fick vänta...i 27 år...innan ja fick känna känslan av HOPP.

Men ja ska inte se detta negativt...nu kan ja ju börja planera...o börja forska på nya metoder för att bli av me fobin.
Har redan kollat på nätet ang ämnet...o jösses va mycket information där finns.
Alla sorters sidor o bloggar...o man kan för första gången prata med folk som har samma problem..som kan relatera till mina känslor o upplevelser.
Nu finns där kanske en chans...även för en förvirrad o rädd skånetös som mig..=)

Tjipp Tjopp Snut....Så Va Denna Saga Shluuuuuuut...=)

Förhållanden är överskattat...

Vad är det för mening med att ge sig in i ett förhållande?

I början är allt guld o gröna skogar...livet leker...o man är på topp...man känner sig nästan oövervinnerlig.

Sen kommer vardagen...sen blir man tagen för givet.
Hur kul är det att man aldrig blir uppskattad...att alltid behöva ta konsekvenserna för andras handlingar?
Hur kul är det att behöva sitta tyst...för hemfridens skull?

Man ska hela tiden ta sig tid till att lyssna på den andra...men får man låna ett öra tillbaka...ack nä...de e ju till att begära för mycket.
Man ska hela tiden ta hänsyn till den andra...men tillbaka...suck...då får man vänta länge...man får nästan boka tid o ta en kölapp o vänta...o hoppas på att man över huvud taget blir sedd o uppmärksammad.
Man nästan skriker inombords...HALLÅ...HÄR E JA...SER DU MIG INTE???
Skulle man däremot säga ifrån...o berätta hur man tycker o känner sig...ja då tycker dom att man överreagerar.

Hela tiden klagomål...hela tiden tjat o gnat o gnäll...hela tiden bråk.
O som inte de vore nog...så ska dom helt plötsligt bli en dramaqueen...o dra egna slutsatser...o få det till världens undergång...o allt bara för att dom hänger upp sig på ETT ENDA LITET ORD.
När man väl säger ifrån...att såhär får de inte gå till...detta förtjänar inte jag...ja då gnäller dom om de oxå...o tycker att man tjatar o gnäller o skäller på dom hela tiden.

Men HALLÅ....man hade inte behövt att tjata o gnälla o skälla....om man bara hade fått en gnutta respekt.
Förväntar dom sig att man bara ska sitta i ett hörn o vara tyst...o tala när man blir tilltalad?
Skulle man då sitta tyst o INTE säga något...ja nog fasen så ska dom klaga på det oxå.
Inget man gör e bra nog.
Ska förhålladet gå ut på att ge och ge och ge....men aldrig få något tillbaka?
Givetvis så får man då slängt i ansiktet tillbaka...."du....som har fått så mycket...ja har gett dig allt du velat ha...o ändå e du inte nöjd"...
Dom fattar inte...att det är inte materiella saker man vill ha....man vill ha själslig kontakt...man vill ha ömhet o kärlek.

Tro nu inte att ja BARA skriver om killar/män...eller att ja drar ALLA över en kam...så e inte fallet.
Alla män/killar...kvinnor/tjejer... har säkert någon gång i sitt liv råkat för minst en människa som slukar all energi från en...någon som manipulerar..ljuger..trycker ner en o klagar på all o inget...men det betyder inte att alla människor är en energislukare.
Jag utgår bara från mina egna dåliga erfarenheter...


Många har sagt till mig...."suck..du bara träffar sånna idioter...att du aldrig lär dig"
Då kan ja säga såhär....hur kan man veta när man möter en person...hur den är efter ett tag...eller hur den personen blir när den kommer in i vardagen?
Det kan man inte veta...jag kan inte spå in i framtiden o se hur en viss person är som människa
Man kan ju inte ge upp bara för att man har misslyckade förhållanden bakom sig...man får helt enkelt ge sig in i leken igen...o börja på ny kula.
Livet är en chansning...
Man ska väl inte sitta hemma o tycka synd om sig själv bara för man har haft otur i kärlek?


Men visserligen...just nu känns det som om jag har tagit slut på alla chanser...
Man kommer till en pungt i livet då man frågar sig själv...är det värt de...är det värt att ännu en gång ta en chans...där risken är väldigt stor att man blir lika sårad o sviken o övergiven igen...är det verkligen värt all den smärta man får ta sig igenom?

Ja ja ja JAAAA.....jag vet.....ja säger emot mig själv lite där...
Först skriver ja att livet är en chansning..o att man inte kan sitta hemma o tycka synd om sig själv utan ge sig in i leken igen....o sen skriver ja att jag har tagit slut på chanser...o frågar mig själv om det verkligen e värt all smärta....
Men va fasen....när man blivit brännd för många gånger...så börjar man undra om förhållande e de rätta för mig....om jag orkar med den onda cirkeln igen.

Nåja...dom säger ju att tiden läker alla sår....hmmmm....de återstår att se...antar ja.
Det är ju all denna tid av smärta som gör att man tillslut överväger att ta avstånd från allt som innebär förhållande.

Tänk... om man hade laggt all den tiden...som man laggt på smärtsamma förhållanden...till att må bra...o njuta av den lilla stund vi har på jorden.

Tänk...vilket onödigt slöseri med dyrbar tid

Tjipp Tjopp Snut.....Så Va Denna Saga Shluuuuut...=)

Nyfrälst bloggare

Ja då har man blivit bloggare helt plötsligt...
Se va man kan göra när man väl lägger manken till...*ASG*

Jaha...o vad ska man skriva då?
Har för tillfälligt inte så mycket att säga.
Har många tankar o funderingar...men dom e i kaos just nu...så ja kan inte riktigt greppa dom.

Men något måste ja ju skriva...bara för sakens skull.
Ja kan ju skriva lite ointressant fakta om hur min dag har varit.

Gick upp ganska så sent...pallade inte gå upp tidigt.
Ja menar...va e de för mening me o gå upp om man inte har något viktigt att göra?
Började dagen med att slå på datan o spela lite kort (harpan)...tills ja nästan mådde illa på skiten.

Sen ställde ja mig o diska. Nog fasen så skulle ja få sån där riktigt obehaglig överskottsenergi...så ja började tokstäda hela köket...från tak till golv.
Efter ja tröttat ut mig med att asa knäna på golvet så gick ja in i sovrummet o började vika tvätt o lägga undan dom fint.....(ja så fint de nu kan bli när man hafsar ihopa möget så man får undan det snabbt)

Sen ringde min pojkvän o sa att där va en snygg byrå till salu...så ja va ju givetvis tvungen att kolla upp va det va för något.
Jovisst....den va supersnygg...o prexis min stil...så ja ringde med en gång o sa att vi skulle hämta den idag.
Så nu har ja helt plötsligt en najs byrå i garderoben...inte illa pinkat av en skånetös.

Efter vi hämtat den o kommit hem så stod ja o pojkvännen o tjöta lite skit...sen åkte han hem...o ja började laga lite käk....ja va vråååålhungrig....hade ju inte ätit på hela dan...dum som ja e.
Jaja...får skylla mig själv...har ju faktiskt haft hela dagen på mig att äta...men man hittar alltid en ursäkt till att inte hinna med..=)

Såg på en film på tvn...som va sådär halvkass...men där va inget annat att glo på...så de fick duga antar ja.

Och nu är jag här...o skriver totalt onödig fakta bara för att ja inte kommer på något bättre att skriva.
Som ja skrev innan...ja har en massa takar o funderingar...men sen att gå från en tanke till ord...o sen ord till skrift...de e en helt annan femma.

Tjipp Tjopp Snut...Så Va Denna Saga Shluuuuuuuut.....=)