En känsla av övergivenhet...

Hur kommer de sig...att en enda litet mening...kan ha sån inverkan på en?
Varför tar man åt sig o bryr sig så mycket?
Varför känner man sig övergiven...bara för att ens vänner riktar sin fokos på en annan person?

Hatar att känna såhär...o hatar ännu mer att ja inte vågar berätta det för min vän.

Så fort en vän riktar sitt intresse till någon annan än mig...så blir jag så ledsen...o börjar genast tänka..."jaha...tycker dom inte om mig längre...e ja inte lika intressant längre...vad har ja gjort?"

Har en vän som vet mycket väl om hur de känns att känna sig övergiven...hon har samma problem som mig.
De ja blev så ledsen över va...att hon ringde mig o sa...att hon inte tänkte köpa några julklappar till någon i år...för de hade hon inte råd me...men hon tänkte köpa en till en annan vännina...för hon tyckte så synd om henne att hon skulle sitta hemma själv i jul...för hon firar inte julen.
Då tänkte ja..."hon hade inte råd med julklappar...men till den andra väninnan hade hon"..."hon tyckte synd om den andra väninnan...men jag då...ja har haft ett helvete med både pojkvän o familj i flera år och månader...o även fast ja har mått skitdåligt...så har ja ändå ställt upp för henne som fan...räknas inte de då...e man inte värd att skänka en tanke till då?"

Ja bryr mig inte om julklappar...kunde inte bry mig mindre...men de e själva känslan...att ja inte räknas in.
Om nu hon vet om hur de känns att känna sig övergiven...varför ringde hon då mig o berätta detta till mig...o verkligen poängtera att hon inte skulle köpa julklappar mer än till den andra väninnan.
Hon kunde lika bra ha tigit om de...o inte berättat de...så hade ingen skada skett.
Men nu kändes de som att hon verkligen slängde de i ansiktet på mig.

Varför e de alltid synd om andra...men när de gäller mig...så e de ingen som bryr sig.
Ja förväntar mig inte att mina vänner ska stå runt om mig o klappa mig på axeln o dalta med mig...men man hade ändå velat att någon visade att dom brydde sig om mig...för de e ju de JAG gör...varje dag.
Men de e det dom inte visar...dom visar de till alla andra...men inte till mig...därav känslan av övergivenhet.

Varför e de alltid jag som ska tänka på andra...o bry mig om...o ställa upp...o hjälpa till?
Fastän jag själv går igenom ett rent helvete...så lägger ja ändå ner tid o angagemang o känsla o sympati till alla mina vänner.
Varför kan ingen göra det för mig...för en gångs skull?

Hela tiden kommer frågorna upp i huvudet på mig..."vad är det för fel på mig...varför kan ingen visa äkta omtanke till mig...vad har ja gjort för fel...är ja så tråkig att ingen lägger märke till mig...är ja osynlig?"
Jaaa....de e verkligen såhär ja känner mig...osynlig...oviktig...tråkig.

Jag har inte många vänner...men dom ja har e ja väldigt rädd om.
Hellre få riktiga vänner...än en massa falska patrask.
Vill därför inte att någon ska missförstå mig...jag tycker fortfarande o min väninna....o bryr mig väldigt mycket om henne....men ja känner mig ändå bortglömd på något vis.

Ni som läser detta...
Tänk efter...innan ni agerar...
Ta hand om era vänner...
Behandla dom som ni själv skulle vilja bli behandlad...
Glöm aldrig bort dom...få dom inte känna sig övergivna...oviktiga eller tråkiga...
Lyssna o ställ upp...
Favorisera inte den ena vännen framför den andra...
Ha sympati o förståelse...

Tänk på...att en enda liten mening...kan ha stor betydelse för den du säger de till.
En enda liten mening...kan göra stor skada.

Glöm aldrig bort era vänner...

Vänner eller fienden...

När vet man när ens tålamod tar slut...
Hur lång tid tar de innan man säger..."nu får de va nog"...

Varför e man så otroligt snäll mot människor...när man inte får godhet tillbaka...
Ja dessa frågor kan man ställa sig själv om och om igen...fastän man vet att man aldrig kommer finna svaren.

Jag kan inte svara på hur alla andra är som person...ja kan bara tala för mig själv.
Jag vet innerst inne att ja inte ska ta en massa skit...o att ja förtjänar att bli behandlad me respekt...men nog fan så ska man ÄNDÅ vara snäll till dom som verkligen INTE förtjänar de.
Varför?

Folk spelar på min godhet...o utnyttjar det till max.
Det är verkligen sorgligt att veta...att folk utnyttjar en bara för egen vinnings skull.

Men varför e ja då snäll...o ställer upp...o hjälper till?
Varför ja inte ja vara lika elak tillbaka?
Hmmm....ja antar att ja tror på karma...o vill verkligen inte komma på kant med den.

Man har blivit manipulerad så mycket...att man tillslut inte vet vad som är rätt o fel.
Man börjar tillslut överväga om det verkligen ÄR jag...som gjort fel...som varit dum...som varit orättvis.

För den som läser...så e de inte mina goa vänner som sårat mig.
Det är mitt x som gjort mig illa..det är han som fått mig till att bli sluten..orolig..skör..och gjort så att ja inte längre litar på folk som säger att dom tycker om mig...eller att dom älskar mig.

Jag har blivit misstänksam o tar åt mig för det minsta lilla.
Jag har byggt en mur runt om mig själv...för ja vågar inte riktigt släppa in någon in på livet.
Jag är så fruktansvärt rädd att bli sårad...igen.

Jag hoppas verkligen...om den dagen kommer...att någon kan riva den muren ja byggt upp...att någon kan få mig till att lita på dom ord som sägs till mig.
Det enda ja vill...är att vara lycklig...att må bra...att lita på folk som står mig nära.
Är de till att begära för mycket...

Nåja...dom säger att den tiden kommer...då man får sin sinnesro...
Frågan e bara hur länge man ska vara fången i sin egen rädsla...innan sinnesron knackar på dörren...

Nallar o Blåa Gubbabär

Idag har bilden inget mä texten o göra...
Tyckte bara de såg sött o gott ut...

Suck...va ska man skriva om ida då?
Inget kul har hänt...ja inte mer än de vanliga...

Först så kom S på besök...vi skulle gå o titta på en lägenhet som hon kanske va intresserad av,
Hmmm....den va ok...men duktigt me renoveringsarbete krävs för att kunna bo där.

Sen när vi kom tebx till min lya...så kom J...och F...och L ner o drack lite te o snacka skit.
Ja när dom hade gått...ja alla utom J...så gick ja igenom kläder ja fått från S...o de ja inte ville ha kollade J på.
Sen rensade ja lite i min egen garderob...o kolla om J kunde ta lite mer kläder som ja inte använde.
Tro de eller ej...de blev ändå en hel del....o mer kommer de nog bli...för ja har hela vinden full oxå...=)

Efter J hade gått...så fixa ja till lite mat.
Vårrullar mä ris...igen...som vanligt...hahaha.

Dagens höjdpungt va som vanligt när ja fick majl ifrån M.
Faen va kul vi kan ha de.
Snacka om utflippade...
I brist på annat vettigt att göra...så skickar vi en massa onödigt dravel till varandra.
Jag kan då lova...att om man e lite deppig...så blir man snart gla igen när man läst dom majlen...=)

Ja o M satt länge o väl o majla fram o tillbax...
Tillslut så tror ja att M fick nog o ringde sen upp mig.
Vi har inte pratat med varandra...(ja inte mer än över majl)...sen i maj någon gång.
Vi snacka långt över en timme...om allt o inget mellan himmel o jord.
Han e rolig o snacka me...för vi har samma kassa humor hahaha.

Har lovat länge nu att ja ska komma förbi o hälla i maj en massa koppar te över lite allmänt skitsnack.
Men ja har inte fått tummarna loss än...undrar varför...(o himlar mä yna)
Men nu lovade ja på heder o samvete att ja skulle hälsa po på Månda...så de ska ja göra oxå.
Får nog först förbereda min mage på litervis mä te...*ASG*

Nu ser ja att kl e 4 po natta...o de e nog dax för denna yrhöna att slänga sig i bingen o pryla kudden.
Ja måste ju va pigg o allert när ja ska på loppisäventyr på stan imorrn...=)

Ha de gött gott folk...

C ya... =)

Julyra med ungar o hungar...o annat dravel

Jag kan knappt bärja mig...
Djurälskare som jag är...så blev ja överlycklig när en bekant ringde till mig ikväll o frågade
om jag ville passa hans hund från den 4/12 till den 19/12.
Jag kunde ju inte säga mer än...JAAAAAA!!!
Hunden som ja ska passa heter Bamse...o han lever verkligen upp till sitt namn...
Han e nämligen bamsego att kramas me....=)

Han e så snäll...o så go...o LUGN.
Har nog aldrig träffat en hund som e så lugn som han e.
Har heller aldrig sett en hund som sover på rygg...mä alla 4 tassar rakt upp i luften.
Ibland så drar han tassarna upp över ögonen...o då ser han sååååå söt ut hihi.
(ps. hunden på bilden är inte Bamse...Bamse är stor..hög..o svart som natten)

Jag ska även passa min bästa väninnas Js tös...som e 9 bast...hon e en riktigt ball unge.
Min väninna ska nämligen åka på semester till Spanien...(tror ja de va)...o hälsa po sin systeryster...så då kommer ja in i bilden...ja menar...självklart ställer ja upp för henne...hon förtjänar att åka iväg o jäsa lite.

Sååå...under halva December...så kommer ja ha full rulle hemma...o de ska bli sååååå kul.
Då kan ja...och F...o Bamse hitta på en massa kuligheter.
Dett passar ju bra att de e juletid då oxå...för då kan vi baka en massa...o de tycker nog F om.

Ja följde med min väninna J...till hennes dottes skola ida...
Dom hade öppet hus ikväll...
Där fick dom visa upp olika arbeten osv.
Hon hade varit riktigt duktig...=)

Ja blev väldigt glad när J frågade om jag ville följa mä...
Ja har nämligen totalt stängt in mig i min lägenhet...o de gjorde maj gott att komma ut...o träffa lite folk.
De e inte så lätt att SJÄLV få tummen loss när man mår lite halvkasst...o känner sig lite nere.
Men om någon drar lite nätt i en..o frågar om man vill följa mä...då går de lite lättare...för då känner man sig omtyckt o att folk vill umgås med en.

Fick ett riktigt kuligt majl av min goa vän M ida.
Vi skriver alltd en massa skit till varandra...som oftast inte är så värst sammanhängande...
Men de e jue de som e så kul haha.
De e nästan DE.. som e dagens höjdpungt.
(jösses...snacka om att ha tråkigt liv...när dagens höjdpungt är att läsa ett knasigt brev...jaja...thats meee)

M undrade när ja skulle komma o hälsa po honom...
Hmmm....de undrar ja mä faktiskt...
Ja tycker bara att ja drar ut po de hela tin.
Ja menar...hur svårt kan de va att pallra sig över dit o snacka lid skit över en god kopp te?
Varje gång ja får ett majl från honom...så säger ja för mig själv...
"i morgon ska ja fasen hälsa po den tokia geten"...men de blir aldrig så.
Hmmm....ja vet va de beror po...men fasen gör ja inget åt de då?

Ja vet att de e min sk. pojkvän som sabbar de för mig.
Han gör det omöjligt för mig att kunna umgås med folk...de e ett under att han låter mig umgås me S..och J...och L...och B.....för i vårt förra förhållande så lät han mig inte göra de...bara för att han va så fruktansvärt svartsjuk.
Ja förlorade alla mina vänner pga honom.
Jag e bara tacksam att dom ville fortsätta ha kontakt mä maj efter de tog slut mä min pojkvän.
Nu va ja så dum att ja gav mig in i ett nytt försök mä honom...i tron att han skulle vuxit upp o skärpt till sig.
Men ack så fel man kan ha....visst...han e inte lika svartsjuk...(inte i ord i alla fall)...men man blir totalt psykad av honom om man skulle tex få ett mess från en gammal skyttepolare...eller en annan vän som man inte pratat mä po över ett år.
Då tror han att ja har nudd fuffens mä den personen...
Bara för att han inte hört mig prata me den under tin vi vatt tillsammans.
Jag får ångest o känner mig skylldig...fastän ja inte har gjort något fel.

Det är no därför ja inte asat ena benet framför de andra till o hälsa po M.
O de e fel....helt FEL!!!
Varför ska ja skita i o hälsa på vänner...
Varför ska ja få ångest när ja inte gjort något fel...
Han har inte rätt till att ifrågasätta mig o mina vänner.
Visst...han kanske kan säga si o så vad han tycker om dom...de har han all rätt till..ja menar...man kan inte tycka om alla....men de ja inte tycker om...är när han ifrågasätter mina avsikter gentmot mina vänner.
Fa fasen tror han att ja gör igentligen?
Tror han verkligen att ja "sätter på" alla mina vänner?
Vem e de igentligen som har rätt till att vara svartsjuk o sakna tillit...jo de e ja...för de e inte jag som gått bakom ryggen på honom o snackat skit till mina vänner...de e inte jag som ljugit om förhållanden...de e inte jag som ljuger om allt o inget....o de e verkligen inte jag som inte kan hålla det ja lovat...om o om o om igen.

Blääääää.....ja kräker snart po skiten!!!......(o de säger lite de...mä tanke på att ja e en Emetofob)

Nu ska ja nog avsluta denna texten...o återgå till att spela Harpan tills ja faller ihop av tristess...*ASG*

Hoppas ni tyckt denna lässtunden varit givande...de har den inte varit för mig i alla fall.
Jaja...man kan inte få allt i världen...

Ta hand om er gott folk...

Peace oute...

Chokladmissbruk o tomma plånböcker...

För de första...så vill ja tillägga...att de tog mig över 1 timme att knåpa ihop denna bilden.
De va till att klippa o klistra...o rita o färglägga.
Ble faktiskt lid impad o maj där hehe.

Varför ska vi kvinnor behöva dras mä menstrationer?
Ja menar...inte nog mä att vi måste köpa bindor o tamponger...o få halvtaskigt humör...o skallebank så de ryker om de......vi får även ett jäkla begär efter sötsaker.
I mitt fall e de choklad.
Ja blir HELTOKIG om ja inte har chokla när ja får den "trevliga veckan"
Minst ett chokla om dan går där åt....o de e inte rättvist för min plånbok.
Ca 2 paket bindor= ca 50kr...
1 paket tamponger=ca 30kr
1 paket panodil= ca 30 kr
7 choklad= ca 100 kr
De e ju för fasen över 200 spänn som bara går åt till de möget...
O de e nästan 2500 spänn om året...
De e en hel förmögenhet...o bara på en massa....jaaaa....ja vet inte va ja ska säga...
Kan bara säga SUCK!!!
Tänk så roled man kunne ha för dom pengarna...
Man bler nästan lid lissen i yna...
Ledsen i ögonen...för dom som inte förstår Skånska...=)

Hade man kunnat så hade ja laggt in en protestlista...o strejkat...."no more monthly periodes".
Men...de hade nog inte hjälpt ändå...man får ändå dras mä möget.
Det är kvinnans öde hon måste uppfylla...o priset man får ta bara för att man e kvinna...antar ja.

Hmmmm....undra hur de hade sett ut om de vore män som fick skiten istället...
Hahaha...de hade varit en syn de...*ASG*

Bara för att ja skriver om choklad nu...så va ja bara tvungen att mula in lite...köpte ju lite innan ida när ja va o handla...kunde ju inte motstå.

De e en sak ja inte kan förstå...varför...i hela världen...placerar dom allt godis...PRECIS VID KASSORNA???
Bara synen av allt godis o snask...får ens plånbok till att gråta....ja o figuren oxå för den delen.
Man får ju ångest bara man tänker på godis...o man går upp 5 kilo bara av att titta på skiten.
Näää....placera istället allt godis långt långt LÅNGT in i någon hörna...LÅÅÅÅÅNGT bort ifrån kassorna.
På så vis...så tänker man inte på de så mycket...o kan gå förbi med gott samvete...ja dom flesta gångerna i alla fall.
För de e när man står vid kassorna...o med massa kö...som man står o stirrar blint på ett helt HAV av gottigheter...man skulle nästan tro att man kommit till himlen.
Man ska inte behöva stå o bli frestad...speciellt inte när man vet att man inte kan köpa något pga olika anledningar.
De e prexis som om man skulle stå o vifta mä godis framför en unge....o sen inte ge dom något...hur snopna blir inte dom då?
Mmmmm....de tål att tänkas på gott folk.

Falleri Fallera...va ja älskar chokla...
Chokla i morgon..
Chokla ida...
Va ja önskar att hela världen va gjord av chokla...

Hej alla barn nu e de barnprogram...
Se nu va fabror Frej tar fram...
1 kilo falleduttan...
1 kilo fallera...
Så har vi gjort oss ett MEGA choklaaaaaa.

Jösses va ja kunde få till de.....hahaha...

Näää....ärligt...nu måste ja sluta skriva om denna underbara sötsaken...för snart ligger mitt chokla väldigt illa till.
(De ligger nämligen mitt i skottlinjen)

Nu får ja se till o göra nudd annat...så ja inte riskerar att lägga po maj ett par extra kilo.

Tjipp Tjopp Snut....So Va Denna Choklasaga Shluuuuut!!!

Todilouuuuuu...=)

Restless...vs...Vilda Hilda...

Har nu suttet i snart en halvtimma...o försökt komma po va ja ska skriva.
Detta e ett ovanligt fenomen...som då inte händer så ofta.
Annars brukar ja va ganska så fenomenal på att skriva på med diverse tråkiga o osammanhängande meningar.

Ja vet int va som hänt...de står liksom tilt i skallen po maj.
De e maaarrrrkligt......ja menar....för bara en stund sen så malde ja på ganska så rejält när ja skrev ett majl te min goa vän M.

Nu e de läge till att applodera o jubla...o ni kan andas ut...
För nu har de äntligen hänt gott folk...ja har fått SKRIVKRAMP!!!

Bara för att ha något att skriva om...så kan ja jue förklara lite om bilden ja har valt till min rubrik.
Är den int vacker så säg...

Ja säger ofta till många att ja e en skitzofren psycobitch..
(obs...ni som läser detta...ta int allt ja säger på allvar...lite livlig o komisk fantasi får man väl ha)
Den vackra kvinnan på bilden...är den bilden jag har av mitt andra jag...nämligen Vilda Hilda.
Så M....om du läser detta...så vet du nu vim hon e....däääär har du din primadonna...*ASG

Vilda Hilda kommer bara fram när jag blir provocerad eller illa behandlad på något vis.
Hon tycker nämligen inte om orättvisor...o ställer gärna till en scen för att få folk att öppna yna.
Men jag däremot...är snäll...omtänksam...trevlig...go...o oftast gla.

Alla har vi en dold person inuti oss...som bara kommer fram när de behövs.
Men mitt andra jag har visat sig lite väl mycket nu på sista tiden...
Men de har ju sina förklaringar...man ska inte behöva ta hur myed skit som helst från sin pojkvän...o då kommer Vilda Hilda väl te pass.
Hon blir inte aggressiv o börjar slåss...hon blir bara väldans HÖGLJUDD...o pratar mä dom STOOOOORA bokstäverna.

Nog pratat om den bruden...

Va kan man mer skriva då?

(Tänkor)

(Tänkor litta till)

Ah-Meh...detta börjar ju ble löjligt...hur svårt kan de va att skriva ner litta ord o meningar?

Jaja....ja får väl återkomma när skallen har ryst till saj o landat.

Todilooooou =)

Långa dagar o kalla nätter

Nu har verkligheten hunnit ifatt en...
Hösten börjar lida mot sitt slut...o vintern e snart på gång...
Man ser långa dagar...o kalla nätter framför sig...

Man vaknar på morgonen...sätter fötterna på golvet...o huttrar för sig själv..."nä ja stannar nog i sängen en timme till"
En timme går...alarmet på klockan tjuter...man suckar.

Vintern är en deprimerande tid för många...även mig inräknad.
Det blir kallt...blött...slaskigt...o man bara spottar o fräser...o drar sig för att gå utanför dörren.
Det enda man kan göra är att vänta ut vintern...se fram emot sommaren...o räkna dagarna tills den verkligen kommer.

Sitter vid datan o plintar ner lite ord...hör hur regnet slår mot fönsterna.
Ciggen ligger redo för att användas...vattenflaskan väntar på att bli tom.
Känner mig trött...men är för rastlös o uttråkad för att ha ro till att gå o lägga mig.

Har som vanligt bråkat mä min pojkvän ida igen...det tär på själen.
Man vill fly undan från allt...man vill gömma sig i en hörna o hoppas på att ingen ser en.
Men det är omöjligt att kunna fly undan...dom hittar en ändå...på ett sätt eller annat.

Min far ringde mig i dag...för första gången på snart 2 månader...sen ja sa upp kontakten mä dom.
Han fråga hur de va...o när ja svara..."ja de får väl gå"...så reagerade han inte så mycket på de...utan fortsatta prata om det kan ringde för.
Min bror fyller snart 40...o dom ringde bara för att säga det till mig...o undrade om ja kom.
"Tja...ja har ju inte blivit bjuden...sa ja då"
Ja sa till min mor...att min bror kunde ju själv ringt o bjudet mig.
Men hon reagerade inte så mycket på de.
Ja frågade vad han skulle kunna tänka sig i present....men de visste hon inte.
Ja menar...vad kan man ge till en person...som redan har allt?
O vad kan man ge...när man inte har så mycket klirr i kassan?

Min mor frågade sen om hur de va med en...ja tänkte länge o noga på om ja skulle berätta om hur min pojkvän behandlade mig.
Tillslut så sa ja de...o blev mer o mer ledsen...men ja fick ingen reaktion...så OVÄNTAT då!

Varför?
Varför skulle ja vara så DUM o berätta om hur ja hade det o hur ja mådde?
Nu mår ja ännu sämre bara för de...
Jag blir helt knäckt när min familj inte visar något som helst intresse till mig...men när de gäller mina andra syskon...ja då e dom sååå nyfikna...o sååååå hjälpsamma...o sååååå sympatiska.
Va fan har ja gjort för att bli dissad på detta viset....I 27 ÅR!!!

Det kvittar hur bra ja än gör saker...eller hur bra det än går för mig...så e de ändå inte bra nog för min familj.
Dom ser ner på en...med en blick som säger..."suck..va ska folk säga"
Dom behandlar en som om man vore 5 år...som om man vore totalt socialt missanpassad...som om man vore en rabiessmittad byracka.
VAD HAR JA GJORT EGETLIGEN???

Jag gör som många andra....så gott man kan...mer kan man inte göra.
Jag är en person som bryr mg om folk som har de sämre än mig själv...jag ställer upp för folk som behöver min hjälp.
Är det inte det man SKA göra...enligt bibeln?
De har ja fått lära mig i alla fall...
Men de tycker inte min familj om...för då tycker dom att man bara umgås med konstiga typer.
Ja e en person som gärna säger ifrån om något är fel...o drar mig inte för att gå till tidningen o berätta de för att folk ska få upp ögonen.
De tycker min familj inte heller om...då heter de att ja skämmer ut dom o att ja e en skam för familjen.
Ja kan tycka såhär istället....e de inte bra...att dom har en dotter som står på sig...som inte ger sig när någon gör fel...o att hon har MOD att säga ifrån...e inte de en stark person då...borde dom inte vara stolta då?
Suck....nä det är de dom inte e...för dom e så upptagna med vad folk ska säga o tycka.
Snacka om självupptagna...
O så säger dom att JAG är egoistisk...att ja bara tänker på mig själv....HA...ja jag säger då de...man kan inte göra något att skratta åt de.

Suck...man får väl asa sitt tråkiga anlete ut i morgon...o se vad man kan köpa till sin bror.
Ja får väl gå på den där festen...för han fyller ändå 40 år.
Men igentligen...varför skulle ja åka dit...han kom ju inte när JAG fyllde år.
Han sa till o med att han skulle komma en annan dag i veckan....men han har inte kommit ännu...o de va över 6 månader sen.

Har i många års tid funderat på att skriva ett långt brev till min familj...o berätta hur ja mår o hur ja känner de när dom behandlar mig som dom gör.
Men än så länge så har det bara varit en tanke...ja har ännu inte vågat göra de....ja vet inte varför egentligen...för vad har ja o förlora på de...dom finns ju inte i mitt liv ändå.
Jaja....vi får väl se om den dagen kommer...då ja skriver några väl behövda ord till dom.

Nu e klockan över 3 på natten...så ja får väl se till o pryla kudden i några timmar.
Jag vill inte...o har ingen ro till de...men man får väl göra de ändå...bara för att de ska va så.

Men först...så kommer...innan-gå-o-lägga-sig-ciggen...den ciggen e den bästa av dom alla...=)

Todilouuuuu...=)

Övergivenhet o utfrysning...

Kan man känna sig mer övergiven...än när ens pojkvän åker till en födelsedagsfest där hans flickvän inte är bjuden..än mindre välkommen o önskad?

Hade det varit jag som vore bjuden någonstans..o min respektive inte va välkommen....då hade jag minsann stannat hemma.
Inte en chans att ja hade lämnat honom ensam hemma bara för om några idioter inte hade accepterar honom som han är.

Jag blir så förbannad o frustrerad på folk som inte vill lära känna en person bara för att dom e enkelspåriga o fördomsfulla.

Hade man bara lärt känna mig...så hade dom sett att jag är en ödmjuk o vänlig själ...som aldrig skulle kunna göra någon ont.

Alltid hjälpsam o bryr mig om människor o deras känslor o tankar.

Tänker oftast mer på andra än vad ja gör på mig själv.
Men det folk hakar upp sig på är när en person inte har ett jobb...o att man är sjukskriven.
Då tror dom att man är lat...o att man gör allt bara för att slippa jobba.
Jo ja tackar ja...
Dessutom...så tror dom...att bara för att man e sjukskriven för deprissioner...ja då e man mentalt instabil och socialt missanpassad.

Dom behandlar en precis som om man vore en rabiessmittad byracka.
Hur hade det varit att bara fråga mig hur man mår...vad innebär Emetofobi för dig...hur ser en vardag ut för dig o vad kan ja göra för att underlätta för dig.
Men icke...de e till att begära för mycket.
Men oftast så e de dom som är fördumsfulla som har mest skelett i garderoben.

Sitter här nu...i min ensamhet...som vanligt.
Mår skitkasst o känner mig ensam o övergiven.
Vill bara må bra igen...vill känna glädje...vill känna trygghet...men framför allt...känna äkta kärlek från sin respektive.
Men de e något ja bara kan drömma om har ja förstått nu.
Jag e dum som går på samma nit om och om igen.
Dom säger att..."du är mitt allt...o där finns inget ja inte skulle kunna göra för dig"...men de e bara som dom säger...för att de ska låta bra.

För när man verkligen behöver dom...ja då e man inte lika viktig längre.

Är så trött...på att alltid alltid ALLTID...komma i tredjehanssortering.
Jag vet att hela världen inte kretsar runt mig.

Men ibland e de rätt skönt att känna att man kommer i första hand...eller åtminstone att man känner sig uppskattad o älskad...o att man tar mina känslor på allvar.

Men de kvittar hur snäll o generös o omtänksam jag är...för de har ändå ingen betydelse i slutändan.

Folk trampar ändå rätt över en...o slänger bort en som en använd trasa när de inte passar längre.

Jag önskar...att ja en dag...kunde träffa en man...som inte bara älskade mig...utan visade det oxå.
Jag e ingen materialist...min kärlek kan inte köpas...den måste förtjänas.
Men många tror att dom kan köpa en present...sen e allt bra igen.

Jag är en person...som uppskattar det lilla.

Ett litet papper...med några fina ord...

Kokat te till mig på morgonen...

Visat uppskattning till mig när ja städat...

Lagar en god middag till mig...
Stannat hemma hos mig när jag e ledsen...istället för att gå ut o festa...

Ja sånna enkla saker kan göra mig glad o få mig att känna mig uppskattad o älskad.
Man behöver inte köpa dyra saker...eller gå ut på dyra restauranger...eller köpa stora feta buketter.
Livet är mer än bara pengar...

Tänk på...att en enda liten enkel sak...kan göra så väldigt stor betydelse.

Ur en sorglig synvinkel...

Grrr...
Välkommen till mitt tråkiga liv...
Har inget vettigare att göra...så varför inte prova på lite saker man kan göra på sin blogg..som tex. lägga till en bild.....o vilken bild sen hahaha.
Visst...ja kunde valt en bättre bild...men va fasen...lite kul får man väl ändå ha tycker ja.

Har just nu sett på filmen Titanic med min pojkvän.
Jösses...ja kommer aldrig tröttna på den filmen...den e bara sååå bra.
Den bästa filmen genom tiderna...tycker ja i alla fall...så ni vet...=)

Har inte gjort så mycket vettigt idag heller...som vanligt.
Gick upp ganska sent...varför stressa...onödigt slöseri med tiden.
Speciellt tiden man har på morgonen i den varma gosiga bautasängen.
Finns inget bättre än att ligga o dra sig på morgonen o drömma sig bort i...ja....va man nu drömmer om.

Har faktiskt gjort lite vettigt ida...kom ja på nyss.
Fick ett ryck o börja putsa fönsterna...har sådär 10 stora fönster. Ja hann med tre...sen ble de för mörkt för att kunna se om ja verkligen fick bort allt möget som satt fastklistrat på fönstret.
Så ja gav tillslut upp...o började laga lite mat.
Ja mat o mat...de ble varma mackor o varma koppen...de fick duga...orkade inte gå iväg o handla.

Så nu sitter ja här igen...i min ensamhet...som vanligt.
Samma sak..dag ut o dag in..o varje dag tänker man...jaha...o va ska man nu göra då?
Den där fantasin e inte på topp för mig för tillfälligt...har liksom ingen gnista...den försvann någonstans mellan klagomålen från svärföräldrarna o uppbrottet mellan mig o mina föräldrar o gnället från pojkvännen o nertrappningen från min totalt onödiga medecin...som dessutom tömde min plånbok mer än va den gjorde med min ångest...för den finns fortfarande kvar...o har nog ingen take på att lämna mig inom den närmsta tiden känns de som.

Varför får man känslor ibland som att man inte orkar mer?
Ja menar....ja vill leva...ja tycker om att leva...ja tycker om mina vänner...roliga saker...mat...film...sex...böcker...djur...natur...osv sov osv....jag kan skriva en lång radda om saker som ja tycker om i livet.
Men ändå så kommer den där ångesten över en...den liksom smyger sig på en...så man hinner inte reagera innan man sitter där...o gråter...o så vet man inte varför.
Då kommer tankarna....vad är meningen med livet?
Är det verkligen såhär mitt liv ska se ut?
Ska ja leva ett liv fyllt av ångest o oro?
Kommer ja någonsin bli av med ångesten o depressionerna?
Kommer ja någonsin bli av med min Emetofobi...så ja kan bli mamma...som ja längtar så mycket efter?
Massa om...o massa varför...men ändå inga svar...
Ja vill ha reda på hur...när...var.....så ja kan börja se en framtid med lycka.

Jaja....man ska väl inte sitta o älta en massa frågor...utan man måste väl ta sig i kragen o göra något åt saken.
Men va fasen...de e ju det ja har försökt i 10 år.
Varför har ja då inte sett några framsteg?
Jo jag VET varför....men de e en helt annan historia...den får ni höra en annan gång...när ja känner för de.

Nu ska ja nog sluta skriva...så ni andra stackars satar som läser detta kan göra något vettigare..
Ja ska i alla fall spela lite spel på datan tills ja faller ihop på stolen av tristess...
Men först så väntar en välförtjänt cigg...=)

Tjipp Tjopp Snut...Så Va Denna Saga Shluuuut...=)