I början är allt guld o gröna skogar...livet leker...o man är på topp...man känner sig nästan oövervinnerlig.
Sen kommer vardagen...sen blir man tagen för givet.
Hur kul är det att man aldrig blir uppskattad...att alltid behöva ta konsekvenserna för andras handlingar?
Hur kul är det att behöva sitta tyst...för hemfridens skull?
Man ska hela tiden ta sig tid till att lyssna på den andra...men får man låna ett öra tillbaka...ack nä...de e ju till att begära för mycket.
Man ska hela tiden ta hänsyn till den andra...men tillbaka...suck...då får man vänta länge...man får nästan boka tid o ta en kölapp o vänta...o hoppas på att man över huvud taget blir sedd o uppmärksammad.
Man nästan skriker inombords...HALLÅ...HÄR E JA...SER DU MIG INTE???
Skulle man däremot säga ifrån...o berätta hur man tycker o känner sig...ja då tycker dom att man överreagerar.
Hela tiden klagomål...hela tiden tjat o gnat o gnäll...hela tiden bråk.
O som inte de vore nog...så ska dom helt plötsligt bli en dramaqueen...o dra egna slutsatser...o få det till världens undergång...o allt bara för att dom hänger upp sig på ETT ENDA LITET ORD.
När man väl säger ifrån...att såhär får de inte gå till...detta förtjänar inte jag...ja då gnäller dom om de oxå...o tycker att man tjatar o gnäller o skäller på dom hela tiden.
Men HALLÅ....man hade inte behövt att tjata o gnälla o skälla....om man bara hade fått en gnutta respekt.
Förväntar dom sig att man bara ska sitta i ett hörn o vara tyst...o tala när man blir tilltalad?
Skulle man då sitta tyst o INTE säga något...ja nog fasen så ska dom klaga på det oxå.
Inget man gör e bra nog.
Ska förhålladet gå ut på att ge och ge och ge....men aldrig få något tillbaka?
Givetvis så får man då slängt i ansiktet tillbaka...."du....som har fått så mycket...ja har gett dig allt du velat ha...o ändå e du inte nöjd"...
Dom fattar inte...att det är inte materiella saker man vill ha....man vill ha själslig kontakt...man vill ha ömhet o kärlek.
Tro nu inte att ja BARA skriver om killar/män...eller att ja drar ALLA över en kam...så e inte fallet.
Alla män/killar...kvinnor/tjejer... har säkert någon gång i sitt liv råkat för minst en människa som slukar all energi från en...någon som manipulerar..ljuger..trycker ner en o klagar på all o inget...men det betyder inte att alla människor är en energislukare.
Jag utgår bara från mina egna dåliga erfarenheter...
Många har sagt till mig...."suck..du bara träffar sånna idioter...att du aldrig lär dig"
Då kan ja säga såhär....hur kan man veta när man möter en person...hur den är efter ett tag...eller hur den personen blir när den kommer in i vardagen?
Det kan man inte veta...jag kan inte spå in i framtiden o se hur en viss person är som människa
Man kan ju inte ge upp bara för att man har misslyckade förhållanden bakom sig...man får helt enkelt ge sig in i leken igen...o börja på ny kula.
Livet är en chansning...
Man ska väl inte sitta hemma o tycka synd om sig själv bara för man har haft otur i kärlek?
Men visserligen...just nu känns det som om jag har tagit slut på alla chanser...
Man kommer till en pungt i livet då man frågar sig själv...är det värt de...är det värt att ännu en gång ta en chans...där risken är väldigt stor att man blir lika sårad o sviken o övergiven igen...är det verkligen värt all den smärta man får ta sig igenom?
Ja ja ja JAAAA.....jag vet.....ja säger emot mig själv lite där...
Först skriver ja att livet är en chansning..o att man inte kan sitta hemma o tycka synd om sig själv utan ge sig in i leken igen....o sen skriver ja att jag har tagit slut på chanser...o frågar mig själv om det verkligen e värt all smärta....
Men va fasen....när man blivit brännd för många gånger...så börjar man undra om förhållande e de rätta för mig....om jag orkar med den onda cirkeln igen.
Nåja...dom säger ju att tiden läker alla sår....hmmmm....de återstår att se...antar ja.
Det är ju all denna tid av smärta som gör att man tillslut överväger att ta avstånd från allt som innebär förhållande.
Tänk... om man hade laggt all den tiden...som man laggt på smärtsamma förhållanden...till att må bra...o njuta av den lilla stund vi har på jorden.
Tänk...vilket onödigt slöseri med dyrbar tid
Tjipp Tjopp Snut.....Så Va Denna Saga Shluuuuut...=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar