måndag 28 januari 2008

Jag är en STOLT patetisk kvinna...

Hmmm okaj...nu kanske ni undrar varför ja valde just DEN rubriken...
Inte mer än rättvist att ja berättar varför då...eller hur?

Saken är den...att vissa "vänner" till mig tycker att ja e patetisk...o att ja bara sitter hemma på min feta röv o tycker synd om mig själv.
Tja...de e kanske sant...i viss mån.
Visst har vi alla dagar då vi känner oss mer eller mindre ynkliga...o vill bara sitta hemma o trycka in choklad tills vi får ännu mer ångest pga allt skräp man stoppat i sig på mindre än 30 min.
Men dom dagarna har man rätt till.
Man kan inte ta för givet av folk att man alltid är på topp...o att man alltid är go o glad o skuttar upp o ner av glädje.
De är då man önskar att man hade en vän man kunde låna en axel av o kunna gråta ut på.
Men ack nä...de e för mycket begärt.
När man visar att man är svag...då passar alla på att hugga en i ryggen o göra livet ännu mer surt för en.

Det enda ja har gjort är att ställa upp för allt o alla.
Varit en sann vän till alla.
Hjälpt till så mycket ja kan med att passa hundar o barn...för att underlätta för mina vänner.
Ja har lånat ut min axel så att mina vänner kan gråta ut en liten skvätt.
Ja har verkligen bjudet på mig själv...men de e väl de som är felet.
Ja glömde bort mig själv på vägen.

Hela tiden har ja laggt all min energi på att ställa upp för alla andra...o så har ja laggt mig själv åt sidan.
När ja äntligen började fatta de...o började må sämre o sämre...drog mig undan mer o mer...ja då va de redan för sent.
Istället för att mina vänner hjälpte mig upp på fötterna igen...(som en sann vän igentligen skulle ha gjort)...nä då svek dom mig o gick bakom ryggen på mig o smutskastade mig...o en efter en så högg dom mig i ryggen.
Då tänker ja såhär...
E de tacken man får...efter allt ja gjort för dom?
Vem e det som ALLTID ställt upp?
Vem e de dom har kunnat ringa mitt i natten när dom behövt en vän?
Vem e de som hade gjort vad som helst för att få fram ett leende på en vän som är ledsen?
Vem är det som visat sann glädje när det går bra för en annan vän?
Vem e det som stöttat när saker o ting gått snett?
Det är JAG....JAG JAG JAG.
Det är JAG som ställt upp när ja ser att en vän är i knipa...eller att dom tror att dom gett upp hoppet o ser ingen utväg.
Det är JAG...o glöm aldrig de.

Jag bryr mig inte om ifall någon läser detta eller ej.
Jag skriver detta för min egen skull.
Jag skriver det för att påminna mig själv om att jag är en bra människa...att ja har inte gjort något fel...o att ja duger som jag är.

Jag är hellre en stolt o ärlig patetisk kvinna...än en falsk vän som hugger en annan i ryggen när hon behöver den vännen som mest.

Inga kommentarer: